11 augusti 2015

En målnings öden och äventyr (del 1-10)

Här kommer det i särklass längsta inlägget i galleriet. Som jag skrivit tidigare så tar mina målningar ibland väldigt lång tid. Den som jag ska presentera här började jag på 2007 - och den är fortfarande inte klar...

Det här är den enda av mina målningar som jag fotograferat då och då medan jag jobbat med den. Jag tyckte det kunde vara kul med några bilder där man skulle kunna se hur den växte fram. Hade jag vetat att det skulle ta sån tid skulle jag inte bemödat mej om att fotografera den. Men nu har det blivit till en ritual.
 

1. Så här såg målningen ut till en början. Jag började på den i januari 2007, sen hängde den på väggen utan att jag gjorde nåt mer på den under det halvår som jag fortsatte att jobba i den här ateljén.
 


2. I juni 2007 flyttade jag till en lägenhet ute på landet och i juli samma år stod jag utomhus och målade vidare.

3. Så här såg den ut efter sommaren och hösten 2007. (Längst ner sticker Yelli fram också.) Bilden är från mars 2008. Tack till Stefan Norberg för bilden!

4. Sen låg tavlan länge hoprullad innan jag fortsatte på den 2011. Jag köpte t o m en kilram som jag monterade den på, för jag tyckte den var klar. Så här i efterhand när jag ser bilden ovan förstår jag inte varför jag fortsatte på den, den var ju klar! Men så där är det ibland... Bilden är från juni 2013.

5. Senare samma dag. Jag minns att jag tyckte tavlan behövde mera vitt.

6. Nu är vi framme i juli samma år. Jag målade lite till på tavlan några gånger, innan den blev stående ännu ett år.

7. I juli 2014 satte jag upp tavlan på en lada i en vacker sluttning. Där stod jag och målade en hel dag.

8. Jag var väldigt nöjd med resultatet på kvällen då, men när jag såg den i dagsljus morronen därpå tyckte jag den bara såg trist ut. Så tavlan blev hängande på samma plats ända till oktober, då jag flyttade in i mitt nuvarande hus.

9. Under flera månader jobbade jag sen med att fixa en ateljé i källaren i det nya huset. När ateljén var klar i december hängde jag upp tavlan, redo att ta mej an den, men så blev det inte. Jag målade inte ett penseldrag på den under mer än ett halvår.

10. Men - igår befriade jag målningen från kilramen och satte igång att skrapa den ordentligt. Jag tyckte det kändes fantastiskt skönt att jobba med den här gamla vännen igen och efter gårdagens skrapande och målande ser den nu ut så här. Tavlan sitter nu på väggen i min nya ateljé: ett helt vanligt rum i huset. Den f d ateljén blev loppis. PS (skrivet i december 2016). Som bonus på denna bild syns en målning som inte är klar och Day of Radiance, som den såg ut just den här dagen. DS.

Fortsättning följer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar