Vårdagjämning

31x38 cm, olja på duk.

Den här målningen har jag hållit på med då och då sen i höstas, men titeln kom inte till mej förrän för några veckor sen. Jag hade tänkt presentera den på den rätta dagen (20 mars), men den var inte riktigt klar då.

Som du kan läsa om här på bloggen så är jag färgblind. 2013 bestämde jag mej för att sluta använda rött och grönt i mitt måleri. Men sen nåt år har rött börjat dyka upp igen. Och här målade jag över gula partier med en koboltblå färg som inte är täckande. Mitt färgblinda sinne tyckte att det uppstod jättefina färger, och jag bestämde mej för att inte bry mej om ifall målningen blev grön här och där. Även fast grönt är den färg som är svårast för mej att se.

I oktober 2022 presenterade jag Höstdagjämning, så kanske en serie är på gång...

Skogens andar

Olja på duk, 46x36 cm (med ram). Våren 2022-november 2023.



Den här titeln har jag hämtat från en rubrik i DN - en rubrik till en artikel om barnen som vandrade omkring i Colombias djungler i fyrtio dagar efter en flygolycka. Det var ju en världsnyhet när barnen - tack vare ursprungsbefolkningen - blev funna. En fin artikel, men jag störde mej på rubriken, där "skogens andar" står inom citationstecken - som för att visa att andarna egentligen inte finns... Trots att urbefolkningen faktiskt fann barnen genom att vända sej just till skogens andar.

När jag presenterade Den förtrollade stigen längs ån, skrev jag om varelser som jag nästan kan se och som har full koll på allt jag gör. Jag är övertygad om att det finns varelser som ser mej och hjälper mej när jag vandrar genom skogen. Även om jag egentligen aldrig riktigt uppfattar dom, snarare bara anar att dom finns...



Målningen började jag på ungefär samtidigt som Jag minns allt. På den tavlan målade jag mej själv och den elev som gav upphov till den tavlans titel. Även här har jag målat denna elev (uppe till höger) och jag själv (uppe i mitten, med mössa), men vi blev sakta mer och mer till skogsandar...

Som alla normalseende kan se har jag här använt mej av röd färg, trots att jag är färgblind och slutade använda rött och grönt i mitt måleri för tio år sen. Men i somras fick jag chansen att prova ett par glasögon för färgblinda. Jag fick låna dom av en färgblind vän, röd-grön-färgblind som jag själv, men vi ser ändå inte världen på samma sätt. Så jag kan inte påstå att jag förstår hur färgen grön ser ut, men för första gången i mitt liv har jag sett färgen röd! Det var chockerande: en lysande, underbar färg, så vacker att jag knappt kan beskriva det! Jag kommer att skaffa mej ett par egna glasögon, men tills dess sitter märkligt nog minnet av den vackra röda färgen fastetsat i mitt huvud, jag ser den röda färgen trots att jag egentligen inte gör det.... Strax efter denna upplevelse beställde jag flera röda färger och började använda dom. Men redan förra sommaren, i Fåglarnas språk, började jag faktiskt använda en röd färg som heter marsröd. Hursomhelst, sen några månader har jag använt rött i flera målningar jag gjort. Och det här är en av dom. Det känns bra att få med en till färg i min begränsade palett, även om jag egentligen inte kan se den...

På andra sidan havet

 Olja på juteväv. 44x36 cm (med ram). Våren-oktober 2023.

Precis som flera andra tavlor jag gjort på senare år har den här fått sin titel från en berättelse som en f d elev berättat för mej. Den här eleven, som kom från Syrien, berättade en dag om resan över Medelhavet i en överfylld båt.



När alla barnen i familjen satt skräckslagna i båten, hade mamman flera gånger sagt till dom: "Det kommer att bli bättre - på andra sidan havet". Till slut satt barnen och rabblade "på andra sidan havet, på andra sidan havet..." som för att hjälpa båten att komma fram med alla passagerare vid liv.

 

Just nu när detta skrivs, 31 oktober 2023, visar jag tre tavlor på Kamrat Galleri i Hudiksvall. Det är Regn, Höstdagjämning och Ohiyee. Alla eventuella pengar jag får in för sålda tavlor där kommer oavkortat att gå till olika hjälporganisationers arbete i Gaza. Detsamma gäller den här tavlan. Och alla tavlor jag målar fr o m nu. Det här kommer att gälla tills det går att se åtminstone NÅN ljusning i det vansinne som pågår. Vilket med andra ord kan dröja länge...

Drömsång

Olja på pannå, 32x24 cm. Juli-september 2023.

Tillhör April Bedard, Fullerton, Kalifornien, USA.

För några år sen hade jag en asylsökande elev som var sju år och som vi kan kalla R. En dag ville R sjunga en sång för mej. Det var en fantastisk upplevelse. R kunde både arabiska och kurdiska, men jag kunde inte avgöra vilket av språken R sjöng på. Efteråt frågade jag om det, och då sa R att hen sjöng en DRÖMSÅNG och språket hade hen själv hittat på.

Målningen av R som sjunger sin drömsång gjorde jag på en gammal pannå där någon målat ett hus. Huset vände jag uppochner, jag tyckte det passade bra eftersom vårt sätt att ta emot flyktingar också håller på att vändas uppochner: vår regering med stöd av ett parti med rötter i nazismen tycker ju bl a att lärare ska ägna sej åt att ange barn som går i skolan trots utvisningsbeslut. Detta strider förstås helt mot barnkonventionen.

Ibland tänker jag att om dessa politiker skulle få träffa ett litet barn som sjunger en drömsång för dom så skulle dom kanske ändra sej, åtminstone lite....men jag vet inte.

Regn

Olja på tyg. 40x52 cm (med ram). 2018-juli 2023.

Den förtrollade stigen längs ån

Olja på duk. 37x29 cm (med ram). Februari-maj 2023.

Precis intill mitt hus rinner en å, och längs ån går en vacker stig. Där vandrar jag nästan varje dag från att snön har smält tills att det är vinter igen. Ibland går promenaden fort, ibland tar den flera timmar. Det finns alltid saker att göra där så att stigen hålls öppen och inte växer igen. Ibland sitter jag bara där och tittar på allt runt omkring och lyssnar på fåglar.



Ofta när jag är där känner jag mej övervakad. Men inte på ett negativt sätt. Nej, det känns som om många varelser som jag nästan kan se har full koll på allt jag gör...och att dom hjälper mej. Varje gång jag tycker att jag anar en varelse i ögonvrån försvinner den, nästan som om dom tycker om att leka med mej... Jag får mycket inspiration på den förtrollade stigen längs ån.

Tidigt i juni

Olja på tyg. 41x37 cm (med ram). Våren 2021-mars 2023.

Jag älskar den tiden då sommaren precis är på väg att börja. Just vid den tiden 2021 påbörjade jag den här målningen. Jag har gjort om den flera gånger: fyllt den med prickar, målat över alla prickar och bara jobbat med fyrkanter (plus en sol), och så alldeles nyligen började jag måla jag dit prickar igen - och DÅ blev målningen ganska snabbt klar. Tavlan har fått sitt namn efter en dikt av Solveig von Schoultz (se nedan), jag tycker dikten skildrar exakt hur jag känner när jag sitter i min ateljé och målar mitt i den ljusa natten i början av sommaren medan jag lyssnar på bäcken och fåglarna.

Jag minns allt

Olja på pannå. 33x26 cm. Våren-december 2022.

Tillhör Britta Byström, Stockholm.

Inspiration till den här målningen har jag fått från en person som var elev till mej för några år sen. Eleven - som vi kan kalla C - kom från Syrien och var då åtta år. C var en fantastisk historieberättare. En dag berättade hen plötsligt om den sista dagen i familjens hus i Syrien: ”Allt var som vanligt, då tittade jag ut genom fönstret och - BOOOOM! - så kom det en bomb och våra grannars hus fanns inte! Ingenting fanns kvar! Min pappa sa: 'Vi kan inte bo här längre' och samma kväll åkte vi från vårt hus där jag hade bott i hela mitt liv.” ”Hur gammal var du då?” frågade jag. ”Jag var sex år”, svarade C. ”Min mamma och pappa tror inte att jag minns det här, men Stefan: jag har en film i mitt huvud som jag ser hela tiden! JAG MINNS ALLT.”

Jag visste redan medan jag lyssnade på den här historien att jag aldrig skulle glömma Cs röst och intensiva ögon. Jag ser alltihop som en film i mitt huvud. JAG MINNS ALLT. Jag har länge velat använda frasen som titel till en målning, men inte hittat den rätta. Förrän nu. Målningen handlar enligt mej själv om hur allt sitter ihop: människor, djur, jord, måne, liv, död, berättare och lyssnare blir tillsammans till ALLT som ett åttaårigt flyktingbarn vill berätta om. Jag tänker mej att C är personen till höger med månar som ögon och jag är personen med marockansk mössa till vänster.

Nytt liv

Olja på pannå uppspikad på träram. 29x24 cm. September-december 2002.

En målning som jag gjorde redan 2007, men som jag aldrig varit helt nöjd med. I september satte jag igång med att måla över den. Jag tyckte att färgerna fick NYTT LIV - och det blev också tavlans titel. 

Men titeln är också inspirerad av en dikt av E E (Edward Estlin) Cummings, eller som han ofta skrev sitt namn: e e cummings. Översättningen är gjord av Görgen Antonsson och Lars Hagström och finns med i ”50 dikter”, publicerad i FIBs Lyrikklubb 1984. En dikt som kan läsas på flera sätt, t ex dom stora bokstäverna nerifrån och upp....

Här är översättningen (gjord av Görgen Antonsson och Lars Hagström) och originalet till dikten. I översättningen formar ju dom stora bokstäverna på ett vackert sätt NYTT LIV om man läser dom nerifrån och upp, men vad blir det i original? NEW....vadå? Eller ska det bara bli NEW? Hursomhelst blir dikten jättevacker om man läser det som finns innanför parenteserna för sej och det som finns utanför för sej.

När jag sjunger igen

Olja på juteväv, 38x30 cm (med ram). Oktober-november 2022.

Sommaren 2010 jobbade jag på en camping på Öland. En dag städade jag i ett duschrum där. Det visade sej vara fullt av mögel och jag blev snabbt väldigt sjuk. En hel natt låg jag och svettades med hög feber och drömde drömmar som var som hallucinationer....och längtade efter min dåvarande flickvän i Senegal. I bakgrunden hade jag radion på och plötsligt strömmade en låt ut som fick mej att börja fyllas av en vacker känsla av hopp - ett hopp om att vi ständigt kan resa oss ur mörkret och börja sjunga igen. Jag uppfattade aldrig gruppens namn då, men fick senare veta att gruppen hette De Lescano. och bestod av Isabel de Lescano, Staffan Hellstrand och Fredrik Blank.

Nu, mer än tio år senare, har jag funderat över en titel till min senaste målning i flera dar. Jag har väntat på dom rätta orden och haft minst tjugo halvbra förslag, och då började jag nynna på den här låten igen! Det var som om själva målningen sjöng till mej: ”Jag rör mej från jorden för jag väntar på orden, för jag vet att dom finns där, och jag vet att jag finns här när jag sjunger igen...”

Höstdagjämning

35x44 cm (med ram). Olja på tyg. September-oktober 2022.

Fåglarnas språk

Olja på trä och juteväv, 33x29 cm. 2021-augusti 2022.

Tillhör Axel Byström, Sundsvall.

I den här målningen har jag faktiskt använt röd färg, för första gången sen 2013.

I mer än femton år har jag jobbat med att lära ut svenska till nyanlända barn. En av mina allra första elever var en flicka från Somalia, som jag lärde mej SÅ mycket av. Hon var väldigt nyfiken och frågade om allt, så hon lärde sej svenska jättefort. När hon sedan kunde svenska, berättade hon fantastiska historier för mej om tusen olika saker. 

Bland annat berättade hon om när hon och hennes familj precis landat på Arlanda. Där på flygplatsen hörde hon för första gången i sitt liv folk prata svenska. Hon tänkte för sej själv att ”oj, vilket vackert språk svenska är!”, men samtidigt blev hon väldigt orolig för språket lät ju precis som fåglar som sjöng till varann. Hur skulle hon nånsin kunna lära sej fåglarnas språk?!

Efter att hon berättat denna vackra historia för mej påpekade jag att ”tänk, nu kan du fåglarnas språk!” Mycket eftertänksamt, som om insikten verkligen sjönk in, sa hon då: ”Ja, det är sant, nu kan jag verkligen fåglarnas språk!”

Dom magiska dagarna: nionde dagen

Här är den nionde och avslutande målningen i serien ”Dom magiska dagarna”, som jag jobbat med sen sommaren 2018. Vissa dagar när jag vaknade den sommaren tyckte jag mej skymta små varelser i trädgården, varelser som försvann i samma ögonblick jag tyckte att jag fick syn på dom. Jag försökte fästa denna känsla på en duk (eller snarare en träskiva) och så kom den första målningen i serien till. Medan jag gjorde den och målning nr 2 i serien började jag minnas en fantastiskt vacker dröm som jag drömde för längesen, 1997 eller 1998. Det var en otroligt detaljerad dröm som jag fick veta utspelade sej mellan 14 och 22 juni 1992, alltså flera år innan jag faktiskt drömde den. Och nu nästan exakt trettio år sen! Dessa nio dagar kallades i drömmen för ”dom magiska dagarna”. Om jag ska försöka beskriva det i ord så handlade drömmen om jordens skapelse, om livet här på jorden och om den hjälp vi får från osynliga, magiska krafter.

Alla målningarna utgör tillsammans en historia utan ord. En målning för varje dag av dom magiska dagarna. Dom illustrerar inte en berättelse utan kan kanske närmast beskrivas som nio spår på en gemensam LP- eller cd-skiva. Man behöver inte gilla alla låtar, man behöver inte lyssna på dom i nån speciell ordning, men ändå hör dom ihop.

Se alla tidigare målningar här!