18 oktober 2017

Savane

Olja på duk. 147x97 cm. Januari 2007-oktober 2017.

Äntligen är den klar! Aldrig har jag hållit på med nån målning så länge som den här och aldrig har jag heller fotograferat nån målning så ofta som den här medan den blivit till (läs om det här och här).

När jag började på målningen hade jag nyss fått Ali Farka Tourés skiva Savane i julklapp och lyssnade på den intensivt i flera veckor. Jag hade sån inspiration att jag trodde målningen skulle bli klar på några dagar, så jag bestämde mej - för första och sista gången - för att dokumentera hur arbetet fortskred. Jag bestämde också att jag skulle döpa tavlan efter skivan, ett löfte till mej själv som jag nu infriat, eftersom jag även så här tio år senare inte kan komma på en bättre titel. Ett nytt löfte till mej själv är att aldrig hålla på så här länge med en tavla igen...

Men hursomhelst: det känns skönt att för första gången kunna se på denna målning som en färdig målning och jag är väldigt nöjd med det slutliga resultatet.

20 augusti 2017

Våren 2014: jutesäckar på tork

Tidigt på våren 2014 hittade jag en bunt gamla jutesäckar i huset jag bodde i. En dag tog jag gulockra pigment och blandade det med med linolja och terpentin i en stor balja. Sen la jag i fem-sex säckar, rörde om ordentligt och - voilà! Efter det fick säckarna hänga på tork i flera veckor. Jag tyckte dom blev otroligt vackra.
 
Den färdiga gulockra juteväven har jag sen använt som målarduk till åtskilliga målningar, bl a den härden här, den här och den här. Och fler ska det bli!
 

23 juni 2017

Rådjur och andra varelser i skogen

Olja på pannå. 40x29,5 cm. Hösten 2014-våren 2017.






































Den här målningen har haft flera olika titlar. Så sent som idag fick den den titeln den har nu. Stor inspiration till målningen fick jag av en elev till mej, ca tio år gammal, som under ett väldigt speciellt samtal tittade mej djupt i ögonen och sa: "Jag tror att du var ett rådjur i ditt förra liv."

23 april 2017

Utan titel

Akryl och olja på pannå. 26,5x21,5 cm. Hösten 2016-april 2017.

1 mars 2017

Snart blir det sommar igen

Ibland inträffar saker i livet som gör att allting känns så sorgligt och meningslöst att det känns omöjligt att slå sej till ro och sätta sej och t ex måla...plus att den här vintern känns längre och segare än nånsin tidigare och min längtan efter våren och sommaren har nog aldrig varit större...
 
Skönt då att det trots allt finns - eller fanns - så underbara röster som Östen Warnerbrings, som kan skänka tröst och hopp... Den här låten har jag lyssnat på om och om igen idag (alltså inte på repeat, eftersom den funktionen inte finns på en gammal hederlig vinylspelare).
 

7 januari 2017

En sköldpaddas födelse

Olja på duk. 46x55 cm. Våren 2016-januari 2017.

I hundratusentals år har nykläckta sköldpaddor orienterat sej mot havet med hjälp av månen. Men på senare tid har vi människor kommit in med vårt elektriska ljus och stört naturens ordning. Vissa sköldpaddor kravlar därför iväg åt helt fel håll. 

Ibland har jag känt mej som en sån sköldpadda - jag har kravlat åt fel håll, förvirrad och vilsen. Det har jag naturligtvis inte varit ensam om; jag tror att många av oss kravlar iväg åt fel håll, ibland så länge att det leder till  vår undergång. Men längst därinne så längtar vi - precis som sköldpaddans ungar - till det stora havet dit vi är ämnade att befinna oss. Vissa av oss hittar till slut dit alldeles av oss själva men många gånger måste nån gripa in och leda oss rätt.

Den här målningen stod utomhus i regn och sol i ungefär ett halvår och stora delar av dom partier som då uppstod lät jag vara kvar.

27 november 2016

Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker

Gokväll govänner! Något vi människor sysslat med länge är att formulera kloka eller vackra ord som vi tycker att alla bör få ta del av. Förr i tiden var det kanske bibelcitat på en bonad eller t ex denna klassiker:

















Numera är visdomsorden digitala och nästan alltid på engelska. Även på svenska sidor, för svenska läsare. Det kan t ex se ut så här:






















Intressant att Dalai Lama talar (på engelska tydligen) om att man bara repeterar vad man redan vet när man talar. Han har alltså inte själv kommit på det han säjer utan har hört det av nån som har hört det av nån som har hört det av nån etc. Vi som mottagare kan ju inte göra mycket annat än just det som han säjer, vi gör alltså det som han själv inte gör. Kanske är det nån zenbuddhistisk tankenöt? Hursomhelst, det skulle bli en mycket tyst värld om alla tog till sej detta råd.

Nästa bidrag är en populär fras som finns i många varianter. Jag tycker absolut att det är väldigt ödmjukt och fint av en stor konstnär att uttrycka sej så vid en så hög ålder, men varför på engelska? Dalai Lama kan jag inte uttala mej om, han talade kanske engelska när han sa det som är citerat ovan, men Michelangelo talade knappast engelska, utan troligen sa han Sto ancora imparando. Åtminstone heter det så på nutida italienska.

Uppmaningar (på engelska såklart) om hur man ska leva sitt liv finns hur många som helst. Uppmaningar som man många gånger inte ens vet vem som ger, för det är inte citat. Som här nedan. Precis som i exemplet med Dalai Lama är det en mycket märklig uppmaning: om jag inte ska lyssna till "people who tell you what to do", då behöver jag ju inte läsa mer än så. Men samtidigt följer jag ju då rådet, och det skulle jag ju inte göra.

























Det kan också vara nån totalt okänd person som har kläckt ur sej nåt. Kanske är jag helt okunnig och har missat nåt som alla andra känner till, men namnet Marvellous Melly har gått mej fullkomligt förbi.













Jag tycker inte att några visdomsord på livets stig då och då är fel, men vad är det som är så speciellt med det engelska språket att man t o m i en svensk text måste ta med en fras på engelska? Varför måste jag tala engelska till dom ruttna äpplena? Är Marvellous Melly en svensk person som uttryckt sej exakt så här eller - om det är en engelskspråkig person - varför inte översätta hela texten?

Som en skön motvikt till alla engelska klokheter finns en sida som heter Citatburken (dom har även en sida på Facebook). Här tycks nån engelskspråkig (?) person ha suttit med Google Översätt och skapat visdomsord på svenska utan att ägna tid åt att kolla med nån som kan språket om det är begripligt. Eller vad säjs om dessa tänkvärdheter?


Eller den här? Denna är nog min favorit, jag tycker den innehåller en sällsam form av poesi. Nästan som en haiku eller en dikt av Katarina Frostensson.

Klämmer i med ett par till! Det finns många fler att kolla in på Citatburken!




















En åsikt som man hör ibland är att svenska skulle vara ett fattigt språk medan engelska anses vara ett rikt språk. (Det brukar bara vara dom två som jämförs, det är sällan nån jämför svenska med t ex arabiska eller ryska.) Kanske är denna fördom en orsak till att vi svenskar sitter vid våra datorer eller mobiler och levererar visdomsord till varann på engelska. Även om orden sagts på tibetanska eller italienska.

Så till sist kommer här en liten uppmaning till er som tycker att svenska är ett fattigt språk: översätt snabbt rubriken till det här inlägget till engelska! Lycka till!

(Google Översätts "översättning" lyder f ö så här: Coffee years, the best is all earthly drinks.)

16 september 2016

Trio

Olja på pannå. 26x31 cm (med ram). Våren/sommaren 2016.

15 september 2016

Efterlysning (igen)

I februari 2014 sände jag ut en efterlysning angående målningar som jag gjorde för sisådär en tjugofem år sen och som jag inte hade bilder på.
 
Sen dess har jag fått många napp och många har hjälpt till med att fotografera sina målningar så att dom kunnat införlivas här på bloggen. Det är jag väldigt tacksam över. Allra roligast har det varit att få bilder på tavlor som jag helt glömt bort att jag gjort.
 
Men det finns också målningar jag vet att jag gjort och sålt, men jag har ingen aning om vad dom som köpte dom heter.
 
Det gäller t ex en ganska liten målning i blått och svart som heter Zoo. Den sålde jag till en tjej i Uppsala och hon gav mej en av dom finaste kommentarer jag fått. Men det förstod jag inte förrän efteråt. Hon sa att hon älskade Klee men aldrig skulle ha råd att köpa en målning av honom, men hon var glad att hon nu i alla fall hade en målning av mej. Till saken hör att vid den tiden var jag mest inne på Miró - jag hade visserligen hört namnet Paul Klee, men visste inte mycket om honom. Jag kollade upp honom strax efteråt och fick en riktig chock då jag såg hans tavlor. Där fanns en samhörighet som jag inte kunde - eller kan - förklara.
 
En annan målning heter Gadé en haut, även den är rätt liten. Titeln kommer från en låt med den haitiska gruppen Kassav', som jag hade ett par kassetter med. Nu medan jag skriver detta lyssnar jag på låten igen för första gången på många år. Den finns på YouTube för den som är intresserad. OBS! Känsliga tittare varnas för omslaget med tre insmorda män som glor in i kameran med sängkammarblick.
 
En tredje målning tror jag inte har nån titel. Den är rätt stor, ca en meter hög skulle jag tro. Den föreställer två figurer varav den ena ser ut som en räv. Sen finns också en spiral eller sol högst upp.
 
Den sista målningen jag kan komma på just nu är fyrkantig (tror jag), inte större än typ 20x20 cm. Den målade jag under den tid kring 1990 då jag la in mycket text i målningarna. Den heter Tiden är det enda som skiljer oss åt och den texten står på målningen.
 
Sådärja, då är efterlysningen slut för denna gång! Om du som läser detta skulle råka äga nån av dessa målningar eller har sett nån av dom hos nån bekant skulle jag bli oändligt tacksam om du hör av dej! Antingen via en kommentar eller mejl.

22 augusti 2016

Day of Radiance

Olja på tyg. 46x38 cm. Påbörjad hösten 2014, klar i augusti 2016.



Den här underbart vackra musiken hörde jag första gången då en vän till mej spelade den när jag hälsade på honom i Hudiksvall för ca tjugofem år sen. Under många år har jag mer eller mindre glömt bort skivan, men för ett tag sen återupptäckte jag den och har lyssnat på den mycket medan jag målat på denna och flera andra tavlor.
 
I lördags gick jag förbi porten där min vän bodde och då blev det självklart att den här tavlan måste döpas efter skivan.
 

18 augusti 2016

Solnedgång över stora scenen på Urkult

Klassisk vy från denna vackra plats. Det här kortet hittade jag i min telefon när jag tömde den igår. Det är det första och sista kort jag tog under hela festivalen - men ändå ett mer än jag tog förra året...

20 juli 2016

Utan titel

Olja på juteväv, 29x35 cm (med ram). Påbörjad i slutet av 2015, klar i juli 2016.
 
Den här målningen är för mej starkt förknippad med Saharas sol och den tid av mitt liv jag tillbringade i den marockanska öknen. När jag kom fram till hotellet som låg precis där sanddynerna började trodde jag nästan jag skulle avlida i den extrema värmen, men som tur var blev jag övertalad av min vän att stanna kvar. Något jag alltid kommer att vara tacksam över.
 
Men hur jag än funderat har jag inte kommit på nån passande titel...så den får tills vidare bli titellös, precis som en hel del andra av mina målningar.

27 juni 2016

Midsommarmagi

Den här lilla kaktusen blev uppenbarligen så glad över att få vara med på bloggen för några veckor sen att den började blomma som aldrig förr - när jag kom hem igår efter en fantastisk midsommarfest hade inte bara en utan sju stora blommor slagit ut! Den förstod nog att på midsommarafton är det sju blommor som gäller.

18 juni 2016

Nattens musikanter

Olja på juteväv. 46x38 cm. Påbörjad i slutet av 2015, klar 2016.

Medan jag skapade den här målningen var jag i tankarna ofta tillbaka i den lilla byn Abéné i södra Senegal, där jag bodde under två perioder för fem år sen. När dom stekheta dagarna övergick i skymning samlades musiker och publik lite här och där och sen pågick musiken nätterna igenom. Mest var det trummor, men nästan varje natt var det även reggae party nånstans och ibland dånade det ut musik från ceremonier som hölls av Baye Fall. Men målningen är också inspirerad av dom musikanter som jag hör här utanför fönstret varje natt: vind, vatten och fåglar.

12 juni 2016

Utan titel (B)

Akryl och olja på tyg. 55x46 cm (med ram). 2015-juni 2016.

Den här målningen är gjord på en handduk som min mamma broderat ett B (för Byström) på nån gång för sådär femtio år sen. B:et tänkte jag hela tiden medan jag målade tavlan att det skulle B-tyda nåt, och länge hade jag tänkt lägga in ordet båt på nåt sätt i titeln. Men hur jag än funderat har jag inte kommit på nåt bra namn  - men det kanske jag gör endera dan!

3 juni 2016

Ännu en kaktusblomma slår ut

Lika fantastiskt varje gång. Den här kaktusen tittade jag på innan jag åkte till jobbet på morronen. Den har länge haft en massa knoppar, men inte blommat på två år ungefär. När jag kom hem såg den ut så här!

22 maj 2016

Vägar och stigar

Olja på tygbitar och trä. 42,5x52,5 cm (med ram). 2015-2016.

17 maj 2016

Utan titel

Olja på duk, 33x24 cm. April-maj 2016.

2 maj 2016

En målnings öden och äventyr (del 11) samt en annan målnings öden och äventyr (del 1)

Äntligen är våren här! Idag tänkte jag att den här stora målningen, som det nu är snart tio år sen jag påbörjade, skulle få flytta ut i solen så att jag kan måla klar den utomhus.

Men så tyckte jag att den hängde bra där den hänger faktiskt.

Uppdatering 18 oktober 2017: Målningen är klar! Målningen här nedanför hänger däremot kvar i helt oförändrat skick... På bilden ovan kan man se en till färdig tavla faktiskt, nämligen Day of Radiance till vänster. Dessutom kan man skymta Rådjur och andra varelser i skogen bakom en stor tavla till höger. Slut på uppdateringen!

Så istället satte jag upp en annan målning utomhus, en målning som jag började på sommaren 2014 och då var tänkt att bli lång och smal. Undan för undan har jag dock klippt bort bitar på sidorna. Just nu återstår detta.

Under vintern har jag målat mycket, men ingenting har blivit riktigt klart. Jag har säkert minst tio målningar som är nästan klara (en del av dessa syns delvis på översta bilden). Nånting är på gång och det känns som om jag snart kommer att kunna presentera flera nya målningar här på bloggen. Men: jag målar ju inte för att kunna lägga ut nya tavlor här. Jag målar för att jag älskar att göra det. Även om jag aldrig mer skulle bli klar med en enda målning.

19 februari 2016

En liten stjärna föll

Olja på duk, 41x38 cm. 24 januari 1996. Tillhör Peter Bergh, Stockholm.

Den tredje och sista av tavlorna jag fick bilder på för några dar sen. Det här var definitivt den största överraskningen. Jag kommer ihåg målningen nu när jag ser den, men fram till att jag öppnade mejlet där bilden fanns hade jag inget minne av den. Faktiskt hade jag glömt den så mycket att jag inte trodde att jag målat en enda tavla under 1996! På ett annat ställe här på bloggen hade jag skrivit att jag inte målade alls 1996-1999, det har jag nu ändrat på. Efter den här målningen målade jag i alla fall ingenting (tror jag...) förrän den här blev klar år 2000.

Titeln kommer från en fin gammal melodi jag hörde i det legendariska programmet Skivor från Vetlanda.

Regndans

Olja på pannå, 23,5x19 cm. 1989. Tillhör Peter Bergh, Stockholm.

Den här lilla målningen sålde jag för ca femton år sen och hade inte sett den sen dess - tills jag nyligen fick en bild på den (tillsammans med den här och den här).

I motsats till dom två andra kommer jag ihåg den här mycket väl. Jag målade den i Uppsala i början av 1989 och hade den länge på väggen både där och på andra ställen jag bodde på senare. Jag var lite nervös när jag öppnade mejlet med bilden på denna och var orolig över vad jag skulle tycka. Men jag gillar den verkligen! Tycker den påminner mycket om flera målningar jag gjort alldeles nyligen.

Nu är du en av oss

Olja på duk, 65x66 cm. 5 februari 1995. Tillhör Peter Bergh, Stockholm.

Den här målningen samt två till fick jag bilder på av Peter för några dar sen. Jag hade inget minne av denna alls, i alla fall inte förrän jag såg den. Jag tackar Peter varmt för bilder på dom tre målningarna!

Exakt vad jag menade med titeln kan jag tyvärr inte erinra mej. Men när jag ser datumet (som står på baksidan) förstår jag att titeln med hundra procents säkerhet inte är en slump, eftersom datumet är det datum då Bob Marley skulle ha fyllt femtio år.



3 februari 2016

Det här gänget skulle jag vilja se på Urkult i sommar!

Jag skrev i min egen kommentar till mitt senaste inlägg att nästa inlägg skulle handla om tavlor, men senaste veckan har jag varit mer inne på musik. Har kollat massor på YouTube för att få inspiration till en trumkurs jag ska hålla i Gnarp på lördagarna. Och då har jag även i förbifarten lyssnat en hel del på annat, t ex denna grupp, som bl a gör en fantastisk cover på Fela Kutis Water No Get Enemy.
 
Sexton personer har jag räknat till i bandet i första filmen och fjorton personer i den andra. Jag älskar att se så många i ett band! Här har vi en sångerska med en kör på två eller tre personer, en blåssektion på fyra personer (där inte minst trumpeten får allt att lyfta till nya nivåer), en snubbe på koskälla och en kvinna som bara sköter en sån där kalebass med nät runt (har glömt vad dom heter just nu). Underbart att se en sån blandning av män och kvinnor, svarta och vita, hippa och ohippa skapa musik som svänger så fantastiskt att man bara vill dansa hela natten!
 
 

24 januari 2016

I bought my baby a red radio, he played it all day a go-go a go-go

Idag är det jubileum här på bloggen: det är precis två år sen jag började lägga in bilder på mina tavlor här. Inlägget som du just nu läser, det hundratjugotredje i ordningen, handlar dock inte alls om konst - iallafall inte konst som målats på en tavla - utan om musik.

Utan musik skulle ingen av mina tavlor existera, varenda en görs och har gjorts till ackompanjemang av musik. Ibland kan det också vara t ex till ljudet av ån som flyter förbi och fåglarna som sjunger, men jag målar aldrig i tystnad.

Några år av mitt liv lyssnade jag faktiskt aldrig på musik, jag mådde inte alls bra under den perioden och tyckte inte att det fanns nån musik som var intressant överhuvudtaget. Det var precis innan punken kom. När punken föddes fick jag direkt tillbaka mitt musikintresse, men jag lyssnade på punk bara ett kort tag - jag älskade energin i den musiken, men för mej uppstod aldrig den riktiga känslan för jag tyckte inte musiken svängde. Det rättades till kort därpå när jag upptäckte den engelska ska-musiken, som hade samma energi som punken men dessutom ett sväng som jag fastnade för direkt. Kort därefter upptäckte jag den ursprungliga ska-musiken, som ju uppstod på Jamaica på 60-talet. Den i sin tur ledde vidare till rocksteady och reggae. Jag var fast. För alltid. Jag tycker fortfarande att reggaemusiken från 70-talet är bland det absolut bästa som mänskligheten åstadkommit.

När den engelska ska-musiken var som störst fanns det tre stora band: Madness, The Specials och The Selecter. Madness blev den populäraste och mest långlivade gruppen. Deras ska-musik gick snabbt vidare till pop. Specials lånade mycket från den gamla goda tiden och dom gjorde även rena covers, men också några egna riktigt bra låtar. Selecter lånade faktiskt nästan ingenting från den äldre ska-musiken, dom hade en egen, väldigt hetsig stil som jag älskade. Gruppens texter var verkligen inte märkvärdiga (se exempel i rubriken till detta inlägg!), men Selecter stack ut rejält på ett annat sätt: gruppen bestod nästan enbart av svarta musiker (Madness bestod enbart av vita män, Specials hade två svarta sångare) och dessutom en kvinna, Pauline Black, på sång. Jag firar nu bloggens tvååriga födelsedag genom att gå trettiosex år tillbaka i tiden och lyssna på tidlös musik med min gamla favoritgrupp. Hundra procent playback, men vad fan!

6 december 2015

Utan titel

Olja på duk, 49x39 cm (med ram). 2014-2015.